Liisa Halkosaari och Janne Kankkonen berättar mer om hur det nya projektet för stärkande av det Finlandssvenska teckenspråket – LIVS – har kommit igång.

Finlandssvenska teckenspråksprojektet – vad händer?

HUMAK projektet för Finlandssvenskt teckenspråksarbete har kommit igång berättar Liisa Halkosaari, lektor på HUMAK och sekreterare i styrgruppen. Janne Kankkonen anställdes till projektet, och har nu arbetat i en (1) månads tid. Man har gjort upp olika planeringar och sett över det material som finns och vad man ska fokusera på under den tid som projektet har, det är en ganska kort tidsram.

Projektet skall arbeta inom tre områden; 1) Utbildning för instruktörer i finlandssvenskt teckenspråk,  2) Planering och arbete för läromaterial paket i finlandssvenskt teckenspråk och 3) Inledning av forskningsarbete i finlandssvenskt teckenspråk. De har börjat litet smått med att förbereda material för teckenspråk arbete när den här intervjun görs. Man letar efter sådant som visar på just det speciella med Finlandssvenskt teckenspråk, som kan användas till olika diskussionsexempel och till utbildning av olika slag.

Janne Kankkonen visade hur han går genom olika videomaterial och gamla filmer med teckenspråkiga dialoger. Där söker han efter olika tecken som använder ”alfabet-tecken” (till exempel N – NY, N- NU, N-NEJ eller S-SNÅL, S-SPARA, S-SOPPA).  Det finns många ”låne-ord” mellan teckenspråken i Finland, till exempel JA när någon vill säga ”kyllä, kyllä” så tecknar man med ”alfabet-tecken” J-A.  Det är intressant att titta när Janne berättar om olika exempel. Även om han inte är lingvist (utbildad språkforskare) så vet han väldigt mycket om olika sätt att se på teckenspråk och hur man letar efter det som kan vara speciellt för ett teckenspråk.

Liisa Halkosaari poängterade att projektet har ett viktigt mål med att stärka det Finlandssvenska teckenspråket, och medvetenheten om teckenspråket. Det betyder att man får mer kunskap om det finlandssvenska teckenspråket, starkare känsla och förståelse för teckenspråket och för de som använder språket. Liisa Halkosaari tycker att också finska döva och andra kommer att ha nytta av projektet. Det finns familjer med både finska och finlandssvenska döva, som kan få mer kunskap och stärka användning av båda teckenspråken i familjen med hjälp av projektets material.

Janne Kankkonen sade det är viktigt för honom att projektet hjälper till att kunna SVARA på frågan om vad som är det unika, det typiska eller speciella med finlandssvenskt teckenspråk. Många har haft missuppfattning om att det finns samma teckenspråk men man bara ”ändrar på munnen” – använder svenska eller finska munrörelser men har samma teckenspråk. Han har sett som liten att det språk skolbarnen i Borgå dövskola använde var väldigt olika det teckenspråk som man använde i de finska dövskolorna.

Vad händer framöver? I projektet har de redan några planer för vårens program. Janne Kankkonen ska berätta om detta projekt till teckenspråkstuderande i Jyväskylä universitetet. Till hösten kan det bli mer aktiviteter, men mer information kommer när innehåll och datum är klart.

Intervjun avslutades med en nyhet: Projektet har fått sitt arbetsnamn klart! Det heter : ”Lev i vårt språk”, förkortningen är ”LIVS”. Det finns också ett tecken för projektet, som börjar med ”Tecken –(språk)” och där den rörliga handen avslutas med en klohand intill fasta handen. Det betyder att teckenspråkets rötter finns med i arbetet. Janne Kankkonen förklarade att man har tänkt på det historiska spåret med det tidigare forskningsarbete om finlandssvenskt teckenspråk som Karin Hoyer och Karin Kronlund-Saarikoski gjorde, som fick namnet ”Se vårt språk”.

Det ska bli intressant att följa med detta projekt under året som kommer.  Kanske vi alla får ny och viktig kunskap om det Finlandssvenska teckenspråket, så att vi lättare kan LEVA i vårt teckenspråk!

/ Intervjuare, skribent: Lena Wenman