Den var fullt inne i Athena auditoriet på Viparo jubileumsseminarium. Det var både tolkar och döva som samlats inne i Pedagogiska faktultetens hus ovanför Kronobergsstranden i Helsingfors. Viparo bjöd på två föreläsningar, om ”Deaf Space” och om tolkanvändning i arbetslivet. Markus Aro ville bidra till både teckenspråkstolkar och till teckenspråkiga dövas djupare kunskap om de här ämnena. Efter föreläsningarna fick vi mingla med ett glas bubbel, och gick hem med en jubileumskasse som minne.

DEAF SPACE – vad är det?

Danny De Weerdt förklarade och diskuterade olika begrepp som hör samman med ”Deaf Space”. Dövas kultur, dövas kommunikation och dövas identitet kan alla kopplas ihop med ”Deaf Space” – begreppet. Teckenspråket är ett visuellt språk, det kräver ett utrymme för att kunna användas, det kräver också ett visst utrymme mellan två eller flera som tecknar med varandra. Det utrymmet kallar vi ”Deaf Space”. I själva teckenspråket kan vi förklara och visa hur olika föremål och olika personer befinner sig i förhållande till varandra, vi kan visa hur båtarna ligger bredvid varandra vid bryggan, hur segelbåten rör sig när den kryssar i motvind. När vi tecknar och visar plats för olika saker och personer så kan den eller de som vi talar med ”förstå bilden”.

En annan sorts ”Deaf Space” är det utrymme som döva ”tar” när de skapar en plats runt ett bord eller står i cirkel och tecknar med varandra. En vacker beskrivning av ”Deaf Space” är att det uppstår en slags ”språk-bubbla”, som en såpbubbla,  där det finns minst 2 döva – och man kan ta med fler, då blir bubblan bara större. Danny De Weerdt har diskuterat om Deaf Space och hur döva ”organiserar” det med två belgiska forskare, Martje De Meulder och Annelie Kusters. De har sett att dövkultur och ”Deaf Space” varierar i olika länder. Vi vet att döva kan bete sig lite olika beroende på hemlandets kultur och sociala regler som påverkar alla. Men döva är framförallt visuella personer jämfört med hörande, vi ser saker och vi ser på vår omgivning på annat sätt.

TOLK SOM VERKTYG – kräver mer i arbetslivet.

Jaana Keski-Levijoki undervisar i en klass 2 tillsammans med en hörande parlärare och en tolk. I klassen finns 20 elever, en är teckenspråkig. Det här undervisningsmodell är ett alternativ som provas för eleven. Annars finns specialskola och teckenspråksklass i C.O. Malm skolan i Åbo.

I Piispanlähden koulu-skolan (St Karins har man varit positiv till teckenspråk och till tolk i undervisningen. Det var svårt i början bland barnen att förstå hur tolken fungerade. Nu vet de att tolken inte hjälper eleverna, men att tolken är väldigt bra som förmedlare mellan döva och hörande. Tolkens arbetsuppgifter blir lite olika i skolan under skoldagen. När den hörande läraren berättar något så tolkas det, och när Jaana Keski-Levijoki ställer frågor till klassen tolkas det också.

Det var roligt att barnen redan efter 1,5 år kan flera enkla tecken, de förstår mycket och har också alla sina egna persontecken. Tolken är med under matpausen vid bordet och gör att den döva eleven kan vara med i småprat och skratta tillsammans med klasskamrater. Det är förstås också tolkar som är med på olika möten och kaffepaus i lärarrummet, så att alla lärare också är lika mycket informerade och kan diskutera olika ärenden utan problem.

För Jaana Keski-Levijoki och tolken som finns med i skolan har skolarbetet varit en utveckling av tolkarbetet för båda två. De har diskuterat tillsammans med den hörande parläraren hur man löser olika undervisningssituationer, och hur man gör kommunikationen så bra som möjligt. Det är inte alltid lätt för tolken att veta hur man översätter olika saker på bra sätt till barn, och när det är ”onödigt” att tolka mellan döv och hörande.  Arbetsplatsen kan ha olika uppgifter och olika sätt att möta personer på, t ex i personalmöte, på en föräldrakväll, eller på skolans morgonsamling. En tolk behöver vara på samma plats under längre tid för att lära sig alla situationer och göra bra arbete på rätt språk. Jaana Keski-Levijoki berättade att hon fick förklara dessa krav och speciella situation för FPA innan de godkände att hålla en och samma tolk under hela skolåret för klassundervisningen. Markus Aro sade det finns för lite kunskap om tolksituationer i arbetslivet, och det finns högre krav på dem. Det borde utvecklas mer stöd till tolkar, kanske till och med skapa en ny tolkgrupp; TETU (Työelämän Tulkki – Arbetslivstolk)!

Arbetsmodellen med två språk samtidigt i klassundervisning är inte helt ny, men i Finland är det kanske första gången man gör en integrering i klass på det här sättet. Förberedelserna startade redan vid förskolan, för nästan tre år sedan. Det finns flera länder som har undervisning på ungefär samma sätt, id Belgien, Frankrike, Island och Spanien finns skolor där man har klassundervisning med två lärare, två språk samtidigt (tal och tecken).

Jaana Keski-Levijoki tror att det är en väg för framtidens dövundervisning, men att man gärna ska försöka få flera döva till samma skola för att ge möjlighet till döva, teckenspråkiga kamrater och till viss gruppundervisning på enbart teckenspråk. Hon tror det finns en möjlighet genom nya Social- och hälsovårdsreformen, SOTE, där en regional skolmodell för dövas undervisning kan ge möjlighet till en teckenspråkgrupp, med hög nivå på båda språk som används i undervisningen.

Skribent och filmare: Lena Wenman